fredag 13 februari 2009

Dagen D


Ulf Björnergs led i fjällbo Foto:Martin Arvidsson.


Vet inte vad det Är men visst är det någonting speciellt när solen lyser och ens replagskammrat ringer och säger att du vet att det är dags att dra igång Trad sässongen nu va?
I detta fall innebar det att jag skulle leda mitt projekt Ulf Björnbergs led i fjällbo, man kan säga att jag sen i höstas haft lite problem sen jag landade på röven efter ett onsight press på leden Vit ambivalens i fjällbo, psyket tog en lika stor smäll som kroppen efter fallet.
Så väl i fjällbo idag känndes det ganska bra och jag sa att vi kör så det ryker.
Nu blev det inte riktigt så jag fummlade länge och kände mig helt värdelös på att hitta sekvens och bra säkringar.
Efter en bra stund av något som kan liknas vid att hänga som en slipps i repet och aldeles för många TA! så kom jag upp till toppen, Martin följde upp och väl vid toppen sa han "du måste fan börja gå på, bitarna du har laggt e fan helt bomber du får inte bättre än så litar du inte på dom så vet ja inte vad du skall lita på".
Efter lite betänketid så sa ja att vi ger det ett försök till, firade ner peppade upp och sa till mig själv "hur svårt kan det vara nu går du fan på oavsett" sagt och gjort det gick som i en dans, flytet fanns där och istället för att säkra bort mig fick jag alla bombers och halverade säkringarna kom upp till cruxet och satte en bomber gul alien.
Hittade inte riktigt fot sekvensen och fummlade jätte länge, var bra nära på att ta tag i den gula och sätta mig i selen och känna förnedringen rinna över axeln som den förlorare man kände sig som.
Nä shit bit ihop nu och ta nått steg till du fixar detta tänkte jag pumpen var ett faktum och kände att det var nu eller aldrig, satte vänsterfoten på väggen och pressade upp högern på ett bra steg sträkte mig ut och fick "Juggen" höll på att pumpa ur helt när jag fipplade med en blå alien placering och fick den ok gick vidare och toppade ur......
JAAAAAAAAA!!!!!! Äntligen skrek jag på toppen kunde inte fatta att det var sant en otroligt lång resa med dåligt självförtroende och jätte kasst psyke känns som att det är över nu, resan har varit enormt jobbig och resan på Ulf Björnbergs led kan ha varit en av dom bästa änsålänge i min trad klättrings tid.........
Är så jävla lycklig nu va känns som att 2009 kommer att var det bästa året på länge :)
Ps. Ulf Björnbergs led är en av dom absolut finaste lederna jag har klättrat super fint dieder med mycket varierande klättring ett måse att klättra.....

2 kommentarer:

  1. Sweet Teddy! Har varit ett jäkla tjöt om den leden varje gång man gått förbi med dej ;) Nu när traddandet är igång kanske vi bouldrare kan få låna din padda och slipa lite på White Russian?

    SvaraRadera
  2. Detta var ju givetvis bara en förvärmning på sässongen...så lätt slipper ni mig inte ;)

    SvaraRadera