I onsdags var det dags för ett besök i Mölnlycke igen. Det var allt för länge sedan man var där och jag hade nästan glömt bort hur bra stenkvalitén faktiskt är där. Det blev iaf inga repetioner på det som var gjort innan, utan Pär hade ett lite brantare och lite mer power-problem att bjuda på. Tydligen ett projekt han jobbat på när han börjat bouldra i området. Vi borstade fram greppen lite bättre för att få bästa möjliga friktion på sloapers och crimpar. Sedan började det. Efter dryga 1,5-2 timmar fanns sig problemet äntligen besegrat. Tror aldrig jag lagt så långt tid på en session på ett och samma problem. Cruxet på problemet var inte att etablera på sloapers, som vi först trodde, utan att få med sig fötterna över "läppen". Om man yttrar sig som ofta förr; det är inte över förräns det är över.
Pär, du har garanti på den nästa gång.
Namn på denna...Funderar fortfarande, men förslaget är för tillfället "The ghost of Bruno Wendel"...vad tror ni om det namnet?
Vi åkte vidare till sjön för att känna på blocken där också, men tyvärr föll mörkret lite snabbare än beräknat så vi får ta ett återbesök dit snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar